Prinsen. - Looking for sara

superman

Han har ju fyllt fem månader, vilda bebin. Han har backat med puréerna, de var roliga i början, sedan ledsnade han. Han började nappflaskestrejka när jag började jobba. Då går han hellre hungrig hela dagen tills jag kommer med maten och blir hälsad med öppna armar och en liten kille som tar tag i mitt huvud och vill äta mig hel och hållen.

Han är en fara för sig själv i babysittern, han upptäckte ganska snabbt att han kunde få ner fötterna i golvet och gunga sig fram och tillbaka med resultatet att vilda bebin hamnade under babysittern. Babysitter out, således.

Han övar på p- och m- och b-ljud och han är så söt att man smälter när han spottar fram en konsonant och ler stort av förtjusning.

Det är tänder på gång. Tror vi. När vi sprang på hans framtida nanny häromdagen satt han i sin vagn – han vägrar liggvagn, då ser han ingenting –  och gnagde gnagde gnagde på armstödet med något vilt i blicken.

Det han älskar kanske mest av allt är att promenera i parken och titta på trädkronorna som rör sig i vinden. Då skrattar han högt och vill bli lyft högt i luften. Sju små kilo glädje att lyfta upp mot himlen.

Write A Comment