Throwback. - Looking for sara

spara

Snubblade över detta fotot på min försfödda, när hon var kring åtta månader. Låren! Armarna! Kinderna! Dubbelhakan! Dör vad söt hon är. Sen ser jag mina egna lår. Mina egna armar. Och grälar på mig själv eftersom jag just nu går och irriterar mig på alla mjukdelar på min kropp. De där få kilona som jag tycker är överflödiga.

Vill inte tillbaka till det där. Vägde 56 kilo dagen jag gav liv åt världens finaste bebis. Klarade inte att tappa kontrollen över min kropp – och förlorade fotfästet totalt. Nu vill jag vara en stark och hälsosam mamma. En som skrattar och orkar lyfta både bebis och sexåring och tjurig fyraåring.

Och grejen är att jag kommer aldrig tillbaka dit. Det går inte. Jag klarar att hålla en supersund kosthållning i cirka en halv förmiddag. Det är förmodligen en bra grej.

Livet är fyllt av så mycket annat, så mycket viktigare. Så mycket mer värdefullt.

3 Comments

  1. Tänkte just när jag såg benen hur sjukt smal du var, sedan läste jag texten. Fårstår så väl, har varit där.

  2. Helt rätt tänk. Och har ett par fjuttiga graviditetskilon satt sig på kroppen och inte verkar vilja försvinna – välkomna dem!

Write A Comment