Det väsentliga. - Looking for sara

foto

 

foto2

Dagarna med nyfödd. Ingenting hinns med egentligen – och har man en lucka rusar man in i duschen. L är tillbaka på jobbet, även om han tycker att det är tufft att slita sig från sin son, och tjejerna har tider att passa. När alla försvunnit i ett rökmoln på morgnarna tio över åtta belägrar jag och Noah soffan. Det är vårt universum just nu. I alla fall tills amningen kommer igång.

Den sönderslitna nattsömnen känns inte som ett problem, Noah vaknar varannan, var tredje timme, smackar lite med munnen och vill äta, sedan somnar han om ihopkrupen tätt tätt tätt intill. Det där med att gå upp och försöka lägga honom i egen säng känns som slöseri med sömnminuter.

Min sömn är fjäderlätt, vaknar till ofta och slår upp ögonen. Ibland är det ett par nyfikna ekorrögon som tittar tillbaka, Noah som storögt och förundrat ser sig omkring. Ibland är det Ludo och Noah jag ser, Noah som sover på sin pappas bröst och vaggas av hans andning. Då kan jag vända mig om och somna om, en stund igen.

I lördags kom vänner med croissanter i söndags kom Ludos pappa och fru med paj och erbjudande om att ta med Vera och Romy till leklandet. Halleluja för alla.

8 Comments

  1. Vad fint det låter. Och för amningen är samsovning bäst:)

  2. Åh, så fint och härligt det låter. Håller tummarna för att amningen löser sig snart!

  3. Christina Reply

    Så fint och mysigt det låter! Och så bra med gäster som kommer och själva har med sig fika – och vad rart att L:s familj tar sig an dina flickor och inte gör skillnad! Känns som att inte bara L är rar utan familjen också!
    (Och jisses vilket fantastiskt hår Romy har!)

  4. Låter underbart och sagolikt! Ljuvligt söt är lille Noah också. Härliga svärisar dessutom! 🙂

    Jag känner också igen det där med amningen. Fia föddes med gulsot och fick koppmatas och sedan var vi tvungna att ge ersättning samtidigt som jag kämpade med amningen. Kändes som jag satt dygnet runt en månad (riktigt så illa var det inte 😉 och till slut funkade det.
    Med Kalle gick det bättre, men båda gångerna har min magiska pryl (alldeles i början) varit amningsnappen! En plastpryl man sätter på bröstet som hjälper bebisen få tag. Finns visst delade åsikter även om denna pryl men för mig var den fantastisk (inte minst när det gör så ont i bröstvårtorna att man bara sitter och gråter).

  5. Jag måste nog snart sluta följa bloggen – jag blir så SAKELIS BEJBISSJUK! 😀
    Och tårögd över att amningen krånglar! styrkekram

  6. Älsk på människor som ställer upp! Vi har alla så långt bort så jag är rädd för hur det ska gå när det är dags. :/

    • Men det har vi också! Som tur är passade Noah på att födas en av våra barnfria helger, och sen fanns det vänner och kollegor ikring som bara ställde upp… Vi har ju ingen bil heller, så det behövdes! Allt brukar i alla fall ordna sig, och det är okej att tacka ja till hur mycket hjälp som helst!

Write A Comment