Looking for sara - Looking for Sara

Min vackra klänning är ett par centimeter för trång helt plötsligt. Innan jag provar följande alternativ

a) crash diet b) sy ut klänningen c) köpa ny klänning d) strunta i att dra dragkedjan hela vägen

så har jag beställt en gördeltrosa! Misstänker att det är trosans motsvarighet till stödstrumpan och har höga förhoppningar om att den ska  svarva om mig! Watch this space.

Stort, stort överraskningsmoment till bröllopsnatten också! Vem förväntar sig en gördeltrosa som sträcker sig från knäna till revbenen?

Det är jag. En vän till mig säger att jag är lite paranoid, att jag överdriver och förstorar. Han har rätt. Men är bättre på att hantera skräckscenarierna i mitt huvud nu, det kommer med föräldraskapet. Dels att man måste hantera sina egna neuroser för deras skull, dels att så länge som lyckotrollen mår bra spelar inget annat någon roll. Inget annat.

Mina egna made up scenarios kan nog sätta käppar i hjulen för mig ibland. Kan betrakta sådana där happy go lucky people ibland, och känner sån beundran. Hur vågar man hela tiden sätta en fot framför den andra utan att reflektera över om marken framför oss håller. Men. Den. Bär. Oss. Varje. Gång.

När ska sådana som jag börja tro på det? Hur som helst. Nu är det måndag och den här månadens enda kompletta vecka. Maj har varit så förvirrande, varje dag är som fredag, eller söndag. Men idag är det en ordinär, vanlig, regnig, åskgrå, underbar måndag. Och jag ska väcka mina barn – finaste ögonblicket på dagen, att se dem komma till liv från långt, långt borta i en annan dimension. Att gnugga tillbaka synen i ögonen, rynka pannorna och sträcka sina armar efter mig. Det är lycka.

Jag sträckte mina armar efter L men han har redan åkt till Sydfrankrike på konferens den här veckan. Det får mig att rynka pannan lite. Oh well. Hej måndag.

Är ju en av de få personer som inte klarar hindersprövningen vid första försöket, men oh well. Äntligen hade vi alla papper klara! Månader av trassel på ambassaden och Skatteverket, men allt var stämplat och klart och underskrivet och vidimerat och skickat fram och tillbaka mellan Frankrike och Sverige. Så går vi till borgmästaren med vår fucking kompletta tjocka bunt med officiella papper. Så lättade.

Och damen på borgmästarkontoret i vår stad stämplar papper efter papper, ett efter ett. Kryssar i och verifierar. Vi highfivar mentalt, yes we did it.  Att ta sig igenom fransk byråkrati ända till mållinjen är en utmaning, men när man är på mållinjen är allt värt det. Allt.

Så på mållinjen stannar borgmästardamen upp. Tittar på våra papper, spänner blicken i Ludde. ”Men erat personbevis kommer att vara två dagar för gammalt dagen för erat bröllop. Det kan vi inte under några omständigheter godta. Jag kan inte acceptera er dossier i dag, på det här stadiet.

Are you fucking kidding me?  Nä. Mmmmm byråkrater.

Påfågel i rörelse. Men påfågeln på bilden har ingenting med mig att göra. Det händer så mycket nu – eller rättare sagt, vi har så mycket projekt och måste få saker att hända – och det tar energi.

Jag fick mina papper från ambassaden idag. Så tacksam gentemot skatteverket och ambassaden just nu. Jag har stämpel på att jag är giftasduglig. Bara en sån sak? Min exmake var tvungen att skriva till Skatteverket och meddela att han inte har något emot att vi skiljde oss 2014. Oh well.

Det rör på sig i alla fall. Vi har tittat på ringar också, vigselringar. Det känns fint.

Surfade runt på bloggar och tänkte spontant att herregud vad folk lägger ned pengar på att gifta sig. Mon dieu. Ringar som kostar mer än en bil, en klänning som går loss på en månadslön, och skor för flera tusenlappar. Helt galet ju. Vi betalar ju en del för själva festen (slott och champagne), men min klänning kostar en femhundra (i och för sig bortkastade pengar om jag inte lyckas komma i den dagen D, tjejernas klänningar kommer från H&M och är supersöta, och en ring på femsiffrigt belopp skulle jag aldrig våga bära av rädsla att tappa den.

Och bröllopsresa? Hm. Med två heltidsjobb och fyra barn och livet som kommer emellan är det något vi drömmer om just nu. Man vet aldrig om vi får till något. När barnen flyttat hemifrån? 🙂

Nu: Sova. Läser en grej om meditation, men varje gång jag försöker somnar jag. Oh well. Work in progress.