lifestories

Wish list.

26 september, 2016

Fråga. Kära läsare.

Min yngsta dotter fyller snart fem. Hon önskar sig 2 saker i födelsedagspresent.

  1. Frost trollspö. För information heter trollspö baguette magique på franska, och hon önskar isg ordagrant une baguette magique lumineuse de la Reine de Neiges.
  2. En ”robot som gör ljus och som städar rummet”.

Jag vill jättegärna att hon får den här roboten, och jag misstänker att hon kan ha sett den i en reklamsnutt på teve (de får titta på teve på helgmorgonen). Någon som vet var jag kan komma över denna robot som gör ljus och städar?

healthstories

Att ta hand om sig.

26 september, 2016

strand2 strand4

Det finns många olika sätt att ta hand om sig.

Det viktiga måste vara att hitta någonting man älskar att göra. Jag insåg till exempel att jag inte gillar att gå till gymmet. Att gå runt utan mål och mening och dra lite i nån maskin och ha alldeles för hög musik i öronen plus avklädda brudar på teveskärmarna… Det var inte min grej.

Och jag insåg att jag vill vara en mamma som är hemma på kvällarna, som är närvarande under bad och middag, under läxläsning och godnattsaga, så kvällsträning funkar inte.

Min grej är att mixa träningen med allt det andra i vardagslivet.  Att hinna gå en promenad – kanske 30 minuter – mellan morgonlämningen och jobbet. Att hinna med 45 minuter latinodans på lunchen. Att hoppa rep med sjuåringen (I dare you, hoppa 10 minuter, effektivare kardio finns inte), att klättra på klippor eller hoppa groda med femåringen (barn som träningscoach, en superidé, prova att hålla deras tempo en dag), att bära runt på bebisen, att på helgmorgnarna när alla andra morgnar sig framför teven gå-jogga i skogen… Det räcker finfint. Visst skulle jag vilja ha muskler på armarna och kunna utföra avancerade yogapositioner, men det är okej så här.

Det fanns en tid när jag sprang flera mil i veckan. Jag hade ont i höfter och fotleder, jag vägde för lite, jag hade noll muskler, jag var förkyld hela tiden och desto mer jag sprang, desto mer tyckte jag att jag borde springa. Misslyckandet jag kunde känna om jag bara orkade åtta kilometer?

Jag var ett typexempel på en som helt gått ner sig i chronic cardio-träsket. 

Jag lät aldrig kroppen återhämta sig, jag fyllde inte på med tillräckligt med näring, och jag utsatte min organism för mycket oxidativ stress. Aktivitet måste balanseras med vila, annars hamnar vi ur balans.

Att använda kroppen så mycket jag kan, att sitta på golvet och resa mig upp (som barnen gör fjorton gånger i timmen), att springa i trappor, att ta sig tid att sträcka på mig ordentligt när jag vaknar på morgonen, och vara ute så mycket som möjligt för att se årstidsväxlingar och naturens förändringar, att leka i skogen med barnen… Det är min träning just nu. Och överraskningen? Jag är i bättre form nu än då.

lifestories

An animal in bed.

25 september, 2016

dessin

Sån himla mysig söndag, vi hade champagnelunch med goda vänner, det tog hela dagen, sen rastade jag mina barn i en park som badade i kvällsol, hann läsa länge för dem (det är mitt dåliga mammasamvete, i veckorna orkar jag inte alltid läsa), och nu sneglar jag på klockan och undrar om det är legitimt att lägga sig klockan nio och strunta i precis allt annat? Krypa ned i mina tjusiga sidenlakan från Lacroix och mysa ner mig i sömn och vackra drömmar? Men alltså, säg det inte till nån, men att sitta uppe till midnatt? Nä, va?