Looking for sara - Looking for Sara

Mina flöden är så politiserade just nu, allt är passionerad politik och bristen på nyans känns lite brutal just nu. I alla fall för någon som mig som är genuint konflikträdd, som har svårt att ta beslut i vardagens minsta beslut (Te eller kaffe? Duscha barnen idag eller i morgon? Broccoli eller squash? Båda?) Ni vet?

Det låter lite skyggt och lite tamt och tråkigt, kanske. Jag tänker ju i alla fall till presidentvalet nu att kanske skulle jag ha blivit fransyska när jag hade chansen och var nygift med en fransman? Så hade jag kunnat rösta.

Vera ställde frågan vid middagen igår – med uppspärrade ögon och betoning på alla ord – Mamma är det sant att Marine Le Pen vill att alla som inte är franska ska lämna Frankrike? Mamma du då?

Med en åttaåring är det dags att börja prata politik, och försöka nyansera och förklara komplicerade saker på ett bra vis. Utan att göra det för enkelt… Att ”hon eller han är dum” eller ”jag gillar inte det hon/han säger” funkar inte.

Har ni tips? Hur pratar ni politik med era barn?

mackaFrukost hos oss har blivit så där klassiskt kontinental, med bröd och smör, sylt eller nutella (inte alla dagar). Mest på grund av att det ska gå fort, och det är det här som barnen gillar mest.  Jag har en unge som är jättehungrig på morgonen och som kan äta två mackor – men som utan problem kan skippa middagen – och en unge som tvingar i sig en halv brödbit men som äter dubbla portioner på kvällen. Min förstfödda, hon som åt roquefort och svarta oliver redan innan hon lärt sig gå.

Sockret i allt detta känns försumbart under en hel dag, och jag försöker skicka med vettiga mellanmål till skolan. Skulle vilja ha mer tid ibland, att förbereda morotsmuffins eller scones på morgonen, hinna plocka fram olika yoghurtar och skära frukt, men ladies & gentlemen, vardagslivet med fyra barn är hektiskt. Åttio procent av mitt liv ägnas åt att plocka ur diskmaskinen, vika tvätt, och ställa fram mat på bordet åt hungriga barn.

Ibland drunknar vi i smulor och alla väskor och skor som samlas i hallen och jag längtar tills vi kan lägga undan vinterkläderna för gott. Vi bor – när vi är fulltaliga – sex personer på 95 kvadrat, och det har sina fördelar, till exempel så samlar vi inte på oss grejer och rensar hela tiden bort sånt som vi inte behöver. Vi inser ju att vi behöver större om kanske redan 1-2 år, när barnen blir större.

Men tills dess sliter vi på lilla radhuset – det är fint ibland att tänka att det inte är någon större katastrof om någon kör in med trambilen i en dörrkarm, eller skriver sitt namn på barnrumsväggen. Men visst längtar jag ibland efter mera utrymme. Men tills dess är det compact living och trängsel kring frukostbordet.

 

DSC_0352 DSC_0364MEN? Nosse-Bosse lilltroll har hunnit fylla femton månader! Med en liten trea hinner man inte liks uppmärksamt dokumentera som med ettan, eller tvåan… Vet knappt hur många tänder han har? Men vad jag vet:

Favoritsport: Boll! Allt med boll!

Favoritleksaker: Fjärrkontrollerna och toaborsten.

Favoritmat: Allt. Finns ingenting han inte gillar bara det inte är för stora bitar. Älskar att tugga i sig gröna bönor, en efter en.

Nya partytricks: HAN KRAMAS! Hårt! Och pussas ibland, om man har tur.

Han är fortfarande en sån där drömmig bebis (får man säga bebis) som man bara lägger i sängen med filt och napp på kvällen så kurar han ihop sig, letar reda på favorithörnet i filten och viker in sin hand, och somnar. Tolv timmar.

Han har världens mjukaste hår och finaste smilgropar (låt dom aldrig försvinna), han ler och skrattar och bästa ögonblicket är när han och jag väcker de stora barnen på morgonen och han skrattar högt när han får syn på deras rufsiga huvuden och jag blir alldeles glädjevarm.

Men femton månader? Han låg ju nyss i min mage? Blixtsnabbt.

popcornChoklad-popcorn låter ju eventuellt lite mysko, men är så gott. Vi har en popcorn-period hemma nu, och funderar på att skaffa popcorn-maskin. Dessa livsprojekt?

Choklad-popcorn görs så här: Poppa i kokosolja, så mycket att det täcker hela botten av kastrullen (om man gör i kastrull). När de är klara, rör ned lite kokosolja, ett par matskedar kakao, och om man vill lite salt.

Hey presto.

Alltså, franska presidentvalets första omgång var ju ingen rysare, noll överraskning i resultatet. Men never ever att fransmännen röstar fram extremhögern till presidentposten, så frifräsaren Macron ser ut att vara Frankrikes näste president.

Det är en sak som bekymrar mig med Macron, en sak som jag inte begriper. Och kanske är jag narrow minded och gammalmodig, men alltså, han är gift med en kvinna som är 24 år äldre? Jag begriper inte det. Han är yngre än hennes barn.

Jag vet inte varför jag har en hang-up på det här? Vad tycker ni? Reagerar ni på såna här ålderskillnader? Hade det varit annorlunda om han varit en kvinna och hon man? Är det jag som inte har vett att vara modern och ground breaking?  Tycker bara att det är så knepigt?

 

 

kortHm. Det är ju mest jag som fotograferar övriga familjemedlemmar. Men ibland fastnar jag på nåt kort. Oftast ser de ut så här. Barnen är inte tillräckligt dresserade för att komponera bilderna på ett vettigt sätt, och the bloke är – hans synskada undantaget – inte särskilt intresserad. Oh well. 

I dag hade jag ingen kamera, men det var en ljuvlig dag, vi var så många, vid den konstgjorda sjön, som åt och drack, och avslutade med världens fotbollsmatch med väldigt mixade lag, stora och små, tjejer och killar. Alla var helt slut efteråt. Så roligt!

Nu följer vi nyheterna – förstås – och förbereder oss för en ny vecka – redan?