Looking for sara - Looking for Sara

Varje kväll promenerar jag ner till the Thames, och varje kväll drabbas jag av hur vackert det är när himlen färgas rosa och solen sänker sig bakom horisonten. The South bank har ändrats, inget är sig likt, det är en total transformation och jag älskar de här kvarteren. Tycker bättre om att se den galna arkitekturen i The City pa avstand… Det är mycket glas i den här staden. Och galna skyskrapor, The City är nog var man pa 60-talet skulle ha kallat futuristiskt.

Annars har jag varken tid eller energi att besoka andra delar av London än bara ‘mina’ kvarter… Men det är okej. London finns kvar.

En liten throwback, bara… den dar tagen var over pa en sekund, men jag hade garna hallit kvar det dar ogonblicket. Det var sa jakla fint! Sa stamningsfullt, och att vara familjer och vanner VAR DAR med oss, det var sa jakla fantastiskt fint. Vi hade ingen fotograf, men bilder droppar in lite da och da fran nara och kara. Det ar ocksa en gava! Asch, nu maste jag sluta prokrastinera och jobba lite… Puss!

Livet gar valdigt fort just nu och jag har tappat accenterna pa mitt tangentbord. Har ska vi flytta in, det ar tillrackligt manga sovrum, sjuk utsikt over Seine och jag langtar att se solen ga upp – eller ned  (ar sa dalig pa vaderstreck) fran den stora balkongen. Annars. Ingen karlek vid forsta ogonkastet, men det kandes anda hemma pa nagot vis. En halvtimme med snabbtaget till jobbet, manga fler kvadratmeter an lilla radhuset, och sjukt bra park ett par hundra meter bort. Park deluxe, med lekplatser, ponnyridning, studsmattor och karuseller. Bra selling point vad galler kidsen. Har aldrig bott i en lagenhet som har fonster at bagge hall, det ar sa ljust! Nu packar jag kartonger plus resvaskan till London, aker sondag. Men mest av allt vill jag krypa ner under tacket med mina barn, stanna dar och grata tyst tills allt ar fixat. Fan, jag orkar inte. Men det blir bra sen.

Ibland räcker det med att sända en liten önskan till universum. Idag damp det ned en mamma med tre barn som ville hyra radhuset. Och sen ringde det en dam som undrade om vi var intresserade av en lägenhet närmare Paris. Med fyra sovrum och balkong mot ett grönglittrande Seine.

TJa. Det verkar ju vara ett tecken. Och att det är lino-golv dämpar inte min glädje över att jag i så fall får en halvtimme till jobbet.

Det har varit bedrövligt förkrossande att ha haft dessa långa dagar UTAN MINA UNGAR.

Och när vi får tecken från universum så brukar det vara dags to make a move. Let’s do this. 

oh my god oh my god oh my god i morgon skolstart!!! Vet ej om vi är redo? Helgen tog slut i en blinkning, l lördags blev jag kvar hos grannarna tils 23 efter att jag skulle hämta Vera efter ett kalas. En kaffe, en öl, tre öl senare (och makaroner och rädisor till barnen – ingen har fyllt kylskap den här säsongen) och fantastiskt roligt. Plus att jag behöver köpa ny cykel till Romy och de ba men hon kan ta Maylines gamla?  Ibland behöver man bara fraga för att önskningar ska uppfyllas.

Väntar nu pa att min man ska komma hem. Han kom TREA i franska mästerskapen i paratriathlon idag. Jag är SJUKT stolt.