Looking for sara - Looking for Sara

3 6 7 chen3 wine2Vi struntar i allt det där vi borde göra hemma under långhelgen, ignorerar att himlen är grå, och åker till Loiredalen och kikar på slott och dricker vin i stället.  Det finns mängder med vackra slott att besöka (alldeles i närheten slotten i Fontainebleau, och Vaux-Le-Vicomte), men ett par timmar söderut med bil ligger Loire-dalen med vingårdar och slottsparker… Staden Tours är en bra utgångspunkt, sen kan man hinna med en tre, fyra slott på en dag. En idé är magiska Chambord, med sina alldeles nyrenoverade trädgårdar.

Short but sweet, det är min inläggsmelodi just nu, med vilda bebin som frukostsällskap. Fast han är ingen bebis längre, han är ju en riktig toddler… Oh, som jag längtat efter denna lilla tredje, och nu är jag ganska säker på att han är min allra sista bebis (sorgen att skilja sig när man fortfarande längtar bebis? Enorm.) och det är så bitterljuvt. Aldrig mera en spädis klistrad på en dag som natt? Nostalgin.

vinNosse-Bosse har en sorts kombo, mellan världens bästa nanny och dagis, som han besöker med henne ett par gånger i veckan för olika ateliers (musik, teater, konst etc fast oftast bygger de klossar och åker rutschkana).

Och det dagiset har föräldramöte ikväll klockan 20-22. En fredagkväll. But why?  Kände mig så uppgiven och desperat, men Ludde har erbjudit sig att närvara. Vi är så rädda om den här platsen så vi anstränger oss för att vara superengagerade och tacksamma, att få dagisplats i Frankrike är få förunnade.

Och jag får vara hemma och mixa pesto och kolla på fredagsfilm med kidsen. Långhelg, så ljuvligt. Ska vara wild & crazy och lägga undan vinterkläderna. Ska ut och springa också, nåt kortpass, för att se om inspirationen till att springa återfinner sig igen.

Tjejerna är inte hos oss i helgen så det blir dessutom vuxenmat med vin (inget barn-adapterat, typ grönkålspaj med stilton). Yum.

soppaApril skämtar med oss aprillo, det är glasklart. Vädret? Vädret? I ren despair handlade jag paraplyer till hela familjen för tusen spänn.  Så ovärt. I april skulle ju jag fixa trädgården! Den har ingen ägnat sig åt på många år, och jag har så fina trädgårdsvisioner i huvudet (som ska matchas med verkligheten sen), men med hagelstormar och åskskurar har det blivit ganska lite av med det.

En kväll hackade jag bort ganska mycket gräsmatta. Ludde: ”Har du sönder terrassen?” ”Nej, jag gräver en rabatt!”. ”Det ser ut som ett hål?”. ”Jo, men det blir prima sen. När vi ska ha stenparti med lavendel här och ingen får spela fotboll längre”.

Oh well. Nu längtar jag hem för att göra grön soppa (broccoli, squach, grädde och spenat) med roquefort ost. Igen. Barnen får barnvänlig med emmental och sen ska vi steka våfflor. Lyckan hos mina familjemedlemmar när det blir våfflor till efterrätt? Och till frukost dagen efter?

På tal om grönt, har odlat basilika, persilja och gräslök. De ska stå på fönsterbrädan i solsken och frodas. Har varken fönsterbräda eller solsken. Oh well.

 

 

mackaFrukost hos oss har blivit så där klassiskt kontinental, med bröd och smör, sylt eller nutella (inte alla dagar). Mest på grund av att det ska gå fort, och det är det här som barnen gillar mest.  Jag har en unge som är jättehungrig på morgonen och som kan äta två mackor – men som utan problem kan skippa middagen – och en unge som tvingar i sig en halv brödbit men som äter dubbla portioner på kvällen. Min förstfödda, hon som åt roquefort och svarta oliver redan innan hon lärt sig gå.

Sockret i allt detta känns försumbart under en hel dag, och jag försöker skicka med vettiga mellanmål till skolan. Skulle vilja ha mer tid ibland, att förbereda morotsmuffins eller scones på morgonen, hinna plocka fram olika yoghurtar och skära frukt, men ladies & gentlemen, vardagslivet med fyra barn är hektiskt. Åttio procent av mitt liv ägnas åt att plocka ur diskmaskinen, vika tvätt, och ställa fram mat på bordet åt hungriga barn.

Ibland drunknar vi i smulor och alla väskor och skor som samlas i hallen och jag längtar tills vi kan lägga undan vinterkläderna för gott. Vi bor – när vi är fulltaliga – sex personer på 95 kvadrat, och det har sina fördelar, till exempel så samlar vi inte på oss grejer och rensar hela tiden bort sånt som vi inte behöver. Vi inser ju att vi behöver större om kanske redan 1-2 år, när barnen blir större.

Men tills dess sliter vi på lilla radhuset – det är fint ibland att tänka att det inte är någon större katastrof om någon kör in med trambilen i en dörrkarm, eller skriver sitt namn på barnrumsväggen. Men visst längtar jag ibland efter mera utrymme. Men tills dess är det compact living och trängsel kring frukostbordet.

 

DSC_0352 DSC_0364MEN? Nosse-Bosse lilltroll har hunnit fylla femton månader! Med en liten trea hinner man inte liks uppmärksamt dokumentera som med ettan, eller tvåan… Vet knappt hur många tänder han har? Men vad jag vet:

Favoritsport: Boll! Allt med boll!

Favoritleksaker: Fjärrkontrollerna och toaborsten.

Favoritmat: Allt. Finns ingenting han inte gillar bara det inte är för stora bitar. Älskar att tugga i sig gröna bönor, en efter en.

Nya partytricks: HAN KRAMAS! Hårt! Och pussas ibland, om man har tur.

Han är fortfarande en sån där drömmig bebis (får man säga bebis) som man bara lägger i sängen med filt och napp på kvällen så kurar han ihop sig, letar reda på favorithörnet i filten och viker in sin hand, och somnar. Tolv timmar.

Han har världens mjukaste hår och finaste smilgropar (låt dom aldrig försvinna), han ler och skrattar och bästa ögonblicket är när han och jag väcker de stora barnen på morgonen och han skrattar högt när han får syn på deras rufsiga huvuden och jag blir alldeles glädjevarm.

Men femton månader? Han låg ju nyss i min mage? Blixtsnabbt.

popcornChoklad-popcorn låter ju eventuellt lite mysko, men är så gott. Vi har en popcorn-period hemma nu, och funderar på att skaffa popcorn-maskin. Dessa livsprojekt?

Choklad-popcorn görs så här: Poppa i kokosolja, så mycket att det täcker hela botten av kastrullen (om man gör i kastrull). När de är klara, rör ned lite kokosolja, ett par matskedar kakao, och om man vill lite salt.

Hey presto.

Alltså, franska presidentvalets första omgång var ju ingen rysare, noll överraskning i resultatet. Men never ever att fransmännen röstar fram extremhögern till presidentposten, så frifräsaren Macron ser ut att vara Frankrikes näste president.

Det är en sak som bekymrar mig med Macron, en sak som jag inte begriper. Och kanske är jag narrow minded och gammalmodig, men alltså, han är gift med en kvinna som är 24 år äldre? Jag begriper inte det. Han är yngre än hennes barn.

Jag vet inte varför jag har en hang-up på det här? Vad tycker ni? Reagerar ni på såna här ålderskillnader? Hade det varit annorlunda om han varit en kvinna och hon man? Är det jag som inte har vett att vara modern och ground breaking?  Tycker bara att det är så knepigt?