Looking for sara - Looking for Sara

Blev så förvånad över den här bilden jag fick av en vän. Som om jag inte tänkt att ögonblicket ens var värt att föreviga? När Nosse-Bosse honungshumlan går sin första kurs i redskapsgymnastik ivrigt påhejad av yours truly.

Men de där ögonblicken är ju de viktigaste vi har. Trots att moderskapet ibland inbegriper en halv lördag i en gymnastikhall, på gymnastikens avslutningsgala, där man ägnar tre timmar åt att titta på andras ungar, och när din egen unge seglar förbi i en hjulning  en bråkdels sekund så missar du att fotografera. Eller du är så långt bort att du inte kan se skillnad på din egen unge och en likadan, bredvid, i lika gymnastikdräkt och hästsvans.

Oh well. Vi har haft middag med vänner, sen gick de andra iväg på fyrverkerier i parken. Det är bara jag och mina tankar, en stund. Och Nosse-Bosse som sover på övervåningen. Jag och min oro, också, och tveksamheter och tvivel. Och en himmel utanför som slits sönder av ljudvågor.

Fjärilarna i bröstet, de där oroande, oroliga. Vad ger jag mig in på? London fem veckor på egen hand? Vore det inte för barnen skulle jag älska tanken. Men det är ju för barnen? Svårt att sova, jag vrider och vänder mig och vaknar för tidigt. Pappa ringde och sade: Vilket jävla schema.

Så här ser nästa vecka ut.

Måndag. Operation. Min handled, men är så glad över att det är vänstra.

Tisdag. Efterkoll. lägenhetsvisning i Paris. Ludde åker till Toulouse. Ensam med barnen. Nyopererad.

Onsdag. Mamma och K kommer! Tågstrejk. Avslutningskonsert på musikskolan. Fixa fika, och filma äldsta dottern.

Torsdag. Fixa det sista inför bröllopet. Handla. Frissan? Måla naglarna? Ta bort stygn? PACKA RESVÄSKAN.

Fredag. Foton. Avslutning på skolan. Bjudna på ett annat bröllop, tackat ja till brudskål och cocktail, middag går inte. Pappa och M kommer, och Axel och Ante! Och Jenny!!!

Lördag. Vi gifter oss!!!! Allt måste gå i lås.

Söndag. Tar tåget Paris-London efter att ha kramat mina små hårt, mamma & pappa, min nyblivne make. Jäklar, det blir tufft.

Jag vet int’. Känns sådär. Fjärilarna har fått gott om utrymme. Ska stilla dom lite med en Irish Coffee. Är så förvirrad just nu, och har känslan av att inte hinna med. Beställde 60 servettringar på amazon och fick beskedet att de kommer leveras den 11e juli. Oh. Kommer att ha alldeles för många servettringar när jag kommer tillbaka till huset i slutet av augusti för att packa om min väska. Från dresscode smart till dresscode samma shorts i tre veckor. Det blir härligt.

Skål och glad midsommar.

Nu hänger hon där.  Hon ser ostruken och förväntansfull ut. Dagarna går fort, snart är jag och Ludde man och hustru. Det ska bli fantastiskt. Sen har vi tusen andra projekt på gång, tillsammans. En sommar där varje dag känns uppbokad – mycket var och en på sitt håll – men ändå tillsammans på ett sätt som går tusen gånger djupare än förr.

Vi blir också officiella styvföräldrar. Det är stort. Ett jäkla ansvar och privilegium. För mig har det tagit tid, Kanske blir man aldrig riktigt färdig.

Har tusen tankar kring äktenskapet. När jag gifte mig förra gången var jag 25, snart 26. Hade noll tankar kring det där med ansvar för den andra. Det där med for better (lätt!) and worse (så oändligt svårt). Har tusen tankar kring det där med denna omoderna institution som är äktenskapet, men ändå, det är så tidlöst, så mänskligt, så handlöst modigt att lova för alltid i en värld där det mesta talar emot det.

Tryggheten. Att ge och att få. Att beskydda och beskyddas. Styrkan i två. Längtar!

Vi firade fars dag på tre man hand, med promenad i solen och paj. Nosse gillar sina solo-helger med mamma och pappa, nästan lika mycket som han gillar sina helger med syrrorna. Det är redan den tredje gången vi firar fars dag ihop, vi tre. Tiden går så fort, den här lillbebisen, silkesapan, som var nyfödd för ett ögonblick sedan är över en meter lång. Hur hände detta?

Han älskar sin sparkcykel och sin filt, att sitta på Luddes axlar och att rada upp alla sina bilar på matbordet. En imponerande fordonspark vid det här laget. Han leker kurragömma och kan rörelserna till Imse Vimse, han älskar att betrakta insekter och fjärilar. En två-åring alltså, såna lyckopiller.

På Nosse-Bosses bottenlista finns:

1. Tvätta håret. 2. Klippa håret. 3. Borsta håret.

Men det är nog allt. Han har sin pappas blåa blick och långa armar och ben. Smilgropen i hans högra kind tryckte änglarna dit när han föddes, ingen annan förklaring finns.

 

Har varit så traumatiserad sedan den senaste frisären jag gick till totalt klippte sönder mitt hår så nu var jag noga med att berätta vad jag ville – eller inte ville – ha. FÖR GUDS SKULL INTE UPPKLIPPT. Har man Europas tunnaste hår kan man inte ha uppklippt.

Nu är jag i alla fall soignerad och fönad. Ska ägna mig åt att rensa garderober och måla en och annan väg, så himla skönt att vara hemma och ledig och hinna med? Inte alla högar, men några?

Ska också försöka komma ihåg att boka bord – och barnvakt – eftersom min blivande make fyller 35 år i veckan. ”Råkade” slänga hans tusen år gamla shorts med hål i, och trodde att han inget skulle märka. Bara det att han hade sitt Parisiska års-resepass i fickan.

Har lite att gottgöra känner jag. *skäms*