Looking for sara - Looking for Sara

ronveronve2 ronve3 ronve4 ronve5En yttepytteliten gullig kuststad alldeles vid bron som går över till ön Oléron, och Fort Boyard, fångarna på fortet-fortet. Vi cyklade dit – 25 kilometer, åt lunch, handlade crocs åt Nosse-Bosse, flanerade och tittade på vackra vindbitna villor som alla hade vackra namn och snickarglädje. Fint!

vera vera2 vera4 vera5 vera7Alltså. Min förstfödda klev upp på en surfbräda och försvann in i en våg. Trillade en gång innan hon greppade tekniken. Min stolthet kände inga gränser, och sen svämmade mitt hjärta alldeles över när hon kom upp på stranden som en dränkt katt men med världens största leende.

Måste nu flytta till atlantkusten. Är beredd att göra allt för det där leendet. Min blyga lillagumma, där alla känsor och reaktioner liksom händer på insidan, hon som inte gärna släpper in någon – som sin mamma – men som tar sig an alla utmaningar med koncentration och passion.

När ens första lillbebis ligger på en surfbräda och inväntar nästa våg, då vill man gärna stanna tiden en liten stund.

19748907_10154851115092756_3322781763445362190_n 19756866_10154851114987756_8950991376594550403_n 19875517_10154848005687756_4872143142939837425_n 19884122_10154848005987756_1600480769764016737_n 19894664_10154851114187756_7524575440886188338_n 19894795_10154848007322756_8607647899340637499_n 19905283_10154846621382756_6032042721085521016_n 19958981_10154846621547756_8482251149014160105_nDet är så  ljuvligt här. Resan från Paris- Montparnasse är ett minne blott – resandets oändliga olidlighet – och nu har vi börjat upptäcka Charente-Maritime på allvar.

Vädret! Det växlar sekundsnabbt! Frukost i hällande regn, sedan poolhäng i strålande sol? Kusten här är så vacker, den lilla staden så trevlig, allt är så härligt. Att resa med fyra barn är organisationskrävande, och man kan ju glömma kombinationen solstol plus bok plus drink, men vi reser barnvänligt och barnen är i simskola, miniklubb och de stora tjejerna provar på surf! Romy tog sina första två simtag utan flytvingar och jag hoppas att hon är simkunnig när vi lämnar denna ljuvliga plats.

Skogen! Det är cykelbanor överallt, och barrskog! BARRSKOG! Och stränder som sträcker sig längre än någon Medelhavsstrand någonsin kan aspirera på att göra.

En grej vi inte hade räknat med med vår barnaskara med barn i åldrarna ett och ett halvt, fem, åtta och nio var att kvällarna delas upp. Just nu sitter jag i lägenheten och surfar och äter choklad med en minsting som totalt gick i däck klockan åtta och som ligger och snusar med sin gosefilt, och Ludde gick med stora barnen till baren där det är minidisko. Romy får stanna till halvtio och Vera och Amandine till 22.

Jag är rätt nöjd med upplägget, har varit trött senaste tiden och njuter bara av att vila, vila, vila. I går förmiddag somnade jag och sov flera timmar medan Ludde ägnade sig åt gänget, i morse hade han hunnit fram och tillbaka till staden och väckte mig med croissanter och färskt bröd. Jag som annars är så lättväckt? Men barrskogen och den salta luften, och barnen som har så roligt, och glittret i havet… allt är vilsamt.

Det här är suddiga instabilder, ska uppbåda energi och entusiasm för att ladda upp bilder. Det tar emot bara, varje gång, att leta reda på sladden, och allt det där.

Ha det fint. Det har vi.

IMG_20170705_174823_870Vad gör man när hettan är tillbaka och solen steker, graderna är över 30 och man inte ens vill gå hem när man hämtat upp barnen? Man kan till exempel låta dem få bada i en fontän i parken! De hade sjukt roligt i det ganska slemmiga vattnet, flera av deras kompisar var där, sen ville ingen riktigt gå och lägga sig och jag hade inte orken att få dem i säng.

Ludde är på konferens den här veckan och jag bara: Nu måste jag nog vattna blommorna, så stod jag och vattnade och stirrade ut i luften i säkert en halvtimme.  Skönt.

Nu sover alla utom jag och det är så tyst och lugnt. Den där stunden när man är i limbo och hade det varit höst hade det varit mörkt, men det är ljust, och man tänker på alla högarna, och kanske disken, eller tvätten, eller packningen, eller räkningarna men då vill man bara andas i en papperspåse – eller ställa sig och vattna igen – så man intalar sig att man inte har någonting alls överhuvudtaget att göra, så man går och lägger sig.

De här kan ju eventuellt ha varit den här bloggens tristaste inlägg, ,men kanske kan jag komma igen under semestern. Vi kommer att vara ganska nära fångarna på fortet-fortet. Såna anekdoter kan jag till exempel droppa.

Puss.

 

 

Är utom mig.

Har så mycket att säga på det här temat och är alldeles vansinnig men det tjänar inget till. Nya franska presidenten har beslutat att kommunerna får bestämma själva hur många dagar i veckan barnen ska gå i skolan och min kommun har helt akut tagit beslutet att ta bort skolan helt på onsdagar. ”Budgeten hoppar glädje av sparade pengar”

Jaha. I det här landet får vissa tursamma barn gå 5 dagar i skolan, och andra bara 4 för deras kommuner ville spara pengar.  Fiffigt.

Alltså. Hur tänker man? Och nu har en 2 månader på sig att lösa problemet ONSDAGAR. Om man ska pröjsa massa dinarer för fritis så får barnen inte längre gå på sina aktiviteter (piano och gymnastik) på grund av att fritis har noll följsamhet i sina tider. Man hämtar barnen 17.30. Prick och punkt och slut. Och om man vill att barnen ska fortsätta med sina aktiviteter så får man gå ned 20 procent i arbetstid och LÖN och det funkar inte ekonomiskt. Utom mig. Hur tänker man?

Fuck them. Så jävla korkad idé att det inte är sant. Men när beslutet är taget är det liksom ingen idé att vara ilsken. Det ändrar ingenting. Men det känns både dyrt och besvärligt detta. Hela idén är så dum att det svindlar när jag tänker på det.