Looking for sara - Looking for Sara

Älskar quinoa, som blir ändå godare om man kokar den i kokosmjölk. Jag försöker förkovra mig i konsten att laga vegetariskt, och lyckades både med linsbiffar och falafel förra veckan. Det är verkligen ingen big deal för den här familjen, barnen märker knappt att det inte varit kött, vi äter så mycket grönsaker ändå.

Annars har vi börjat se Bron/Broen. En sjukt läskig serie, och jag tvingar Ludde att kolla tre gånger att han låst dörren samt att han måste stanna på nedervåningen medan jag går på toaletten innan han går upp på övervåningen innan vi lägger oss. Sjukt läskig. Lite på gränsen för mig som helt slutat läsa deckare och inte klarade Millenium.

Gillar ni att bli skrämda? Begriper inte hur folk kan gilla skräckfilm till exempel?

 

Att promenera i lera är ju superkul när man är två. I synnerhet om man har en partner in crime – Noahs kompis C är sex månader äldre och det är så roligt att se dem umgås och kommunicera!

Och hjälpa varandra i lekparken! Förundrade tittade vi på när dessa två lånade ut saker till varandra och turades om! Det gör man bara med riktiga polare när man är två.

Sen lyxfika, cheesecake …

Och dessertvin. I Frankrike får man fika lite hur man vill.

Förra helgen var det snö, nu är skogen täckt av snödroppar. Ur led är tiden och klimatet etc. Fint i alla fall.

Så vitt och vackert att jag blev betagen och lite sorgsen. Och sen kom solen, och värmde kinderna och det var bitterljuvt.

Så försökte jag fotografera de här sjukt söta och sjukt leriga barnen, men då gömde de sig bakom brickorna och tjöt av skratt. Oh well.

Nu går vi in i fastetiden (alla hjärtans dag till påsk), det är 40 dagar som man kan ägna till lite eftertanke kring sig själv och livet, även om man inte tänker sig att fasta.

Här är min plan för de här 40 dagarna:

1. Inte köpa någonting jag inte behöver. Mat och tandkräm går bra, läppglans och nya skor not so much.

2. Samla ihop saker att ge bort till de som behöver det mer (kläder, leksaker, gamla möbler).

3. Inte tala illa om någon. Bara säga bra saker om andra, annars inte säga någonting.

4. Ingen coke zero. Argh, dricker en burk varje dag på jobbet, helt automatiskt.

5. Inget godis/glass/kakor/choklad i soffan framför teven på kvällen. Min svåraste!  Uppoffringen! Självdisciplinen!

6. Inget kött.

7. Inte beklaga mig över någonting. Vara tacksam.

Vara tacksam över att ost och vin inte står på min verboten-lista.

 

Snön ligger nog mjuk över nejden och Ljusnan är mörk och iskall. När klockorna ringer är det för mormor som begravs idag. Jag är inte där, men hjärtat och tankarna är där.

Det är ett bråddjup det där som händer när en älskad person försvinner.

Hon var mina rötter och min länk till en del av världen som känns ännu mer avlägsen. Härjedalen, kan jag på något minsta vis tycka att Härjedalen är mitt? Hon var min sista länk till kunskapen om en generation som försvinner. Hon var min sista källa till vetskap och kunskap om sånt som rinner nedärvt i våra blodomlopp, som kan förklara så mycket.

Jag bad mamma att lägga undan sockerströaren till mig. Av alla hundra saker som bär miljoner minnen.  Nu får mormor vila, och vi kommer att sakna henne resten av livet.

Mardi Gras i dag och vi firade i förväg med att baka semlor! Mina blev inte jättefluffiga – snarare blytunga – men jättepoppis!

Saknar ibland hur Mardi Gras var i södra Frankrike, med karnevaler på skolorna och konfetti på gatorna, men oh well och vad är väl en bal på slottet etc. 

Har inte fått kontroll över paniken, ångesten och tvivlen, men det känns lite bättre. Vi kom till exempel på, jag och Ludde, att vi nog inte vill bo här. Det är ju ett steg. Sen… bråddjup? Lösning? Oh my God förändringar jag har så svårt för förändringar. Men ibland är det bara att hoppa.

 

Jag har varit så sur och tjurig ett tag. Vet inte varför. Eller, kan hitta tusen anledningar. Men det här obekväma, som skaver, som skaver i hjärtat? ATT JAG INTE RIKTIGT ÄR NÖJD MED VART JAG ÄR I LIVET TROR JAG.

Varsågoda för dagens sanning. Har inte satt ord på skavet och nu gjorde jag det = började automatiskt gråta och det brukar betyda att jag satte fingret precis på det infekterade.

Jag kommer ingen vart. Det är så det känns. Jag kommer ingenstans och när skrattade jag egentligen senast?

Måste flytta. Byta jobb. Gå ner 5 kilo. Klippa håret. Herregud, jag vet inte ens vart jag borde börja? Plus att jag vill ha min mormor tilbaka. Mest av allt vill jag nog det.