lifestories

Oh well.

16 januari, 2017

chocs

Januarisegt. Fortfarande.

Helgen? På grund av att jag tappat bort nyckeln till garaget så målade jag väggarna på toaletten mörkt grå. Den vita färgen fanns i garaget. Den mörkt grå heter lavasten och jag är osäker på vad jag tycker.

Är inte särskilt duktig på att måla heller.

Min högsta förhoppning nu är att om jag inte hittar nyckeln till garaget, att den är tagen av någon som en natt kommer med skåpbil och tar allting annat vi har i garaget. Så slipper vi köra till tippen.

Sen kom beau-papa med choklad. Han tittade på mitt arbete med toalettväggarna och undrade om jag var blind.

Min son lyckades ploppa ner alla sina leksaksbilar i toaletten, utom en som han stoppade i färgburken. Laddaren till min kamera hade han stoppat i diskmaskinen upptäckte jag vid tömning.

Och i efterhand känns det som att allt i helgen ställdes in förutom byggvaruhuset där vi köpte fel sorts sladdar och målningen av toaletten som gick åt helvete.

Så januari känns lite segt och inte särskilt exciting so far.

 

 

 

lifestories

Oh no.

13 januari, 2017

jag

Oh nej. Kände mig som världens sämsta mamma när jag lämnade alldeles för trötta och lite hängiga barn på skolan i morse. Sen gick en hängig och trött mamma till jobbet också, men hade helst velat vara hemma, nedbäddad, med alla mina barn.

När ska VAB införas i resten av världen, tro? Ska hämta pysslingarna redan fyra i alla fall, sen ska vi bädda ner oss. Januari är alldeles för tufft att stå ut med.

Ludde ska ha boys night out (händer nästan aldrig) och har mitt tillstånd att gå på bio ikväll. 19-visningen. Sen ska han komma hem och klappa mig över håret och bekräfta att januari är alldeles för tufft att stå ut med.

Sen är det helg. Då stannar vi nerbäddade och tänker på det enda fina med januari: Att pysslingen Nosse-Bosse faktiskt föddes förra januari. Mirakel kan hända.

 

 

kitchenstories

Älskar detta!

12 januari, 2017

kale

Just nu har jag cirka tre minuter på mig från det att jag kommer hem från jobbet, till att vi ska äta middag. Däremellan äter bebis, barn duschar, gör läxor eller – som i går – river ner gardinstången i vardagsrummet.

I går dukade vi även fram middagen på frukostens smulor. Så himla ovärt. Allt detta för att säga att jag skulle älska att göra min egen Ceasar-dressing. Men såna grejer är kamikaze-projekt för småbarnsmammor. Så jag köper ceasardressing på flaska. Och sen ser jag till att massa strimlad grönkål impregneras helt och hållet. Sen häller jag på knaperstekt bacon och riven ost och allt som gör allting så mycket godare. Vad är inte godare med riven ost?

Om mina barn åt grönkåls-ceasarsallad med gott humör? Nä. Det hade jag inte förväntat mig heller, men på det här sättet utvecklar jag deras smaklökar.